(April 18, 1813 - December 1, 1879) was a German religious painter from Königswinter, North Rhine-Westphalia, at the foot of the Drachenfels. Ittenbach began his art education as a student of Kaufmann, then left to study under Franz Katz in Cologne. In 1832, Ittenbach became a pupil, at the age of 19, of the Desseldorf Academy, where he also received private lessons from its president, Schadow. He was a member of the Nazarene movement and associated himself mainly with three of his friends and fellow-students: Karl and Andreas Meller, and Ernst Deger. The four men travelled about in Germany, studying and painting together. From 1839 to 1842, Ittenbach lived in Italy. On his return, he stayed in Munich for some time. In 1849, he returned to Desseldorf. From 1859 until his death, he was a member of the artist club "Malkasten". Ittenbach was exceedingly religious and persistently declined any commissions for mythological or pagan subjects. As a rule, he devoted his energies exclusively to church decoration. He would precede the execution of his greatest works with devout religious exercises, including confession and communion. His finest paintings are said to be found at Bonn, in the church of St. Remigius, and in Breslau in a church dedicated to the same saint. There is also a remarkable "Holy Family" dated 1861, painted for Prince Liechtenstein in his private chapel near Vienna. Most of his other works can be found in various Catholic churches in Germany. His only important fresco was painted in 1844 in a church at Remagen. Ittenbach was a popular painter in court circles, a member of most of the European academies, and the recipient of many medals and decorations. He painted a few portraits, but they were unimportant; his main work was his altar-pieces.   Related Paintings of Franz Ittenbach :. | Russian Music | Dune Landscape | A stop on the Road | den stora annu lyckliga kunga familjen | Adoration of the Shepherds |
Related Artists:
Georg Macco
Germany (1863- 1933 ) - Painter
c. a. dahlstrom
Carl Petter Dahlström, född ca 1705, död 4 mars 1794, var en svensk möbelsnickare. Dahlström gesällvandrade 1745?C1755 i Nordeuropa och Frankrike, där han i Paris kom i lära hos den tidens främste ebenist Jean-François Oeben. Hos denne lärde sig Dahlström faneringstekniken marqueterie ?? fleurs eller blomsterintarsia, som var en metod för att möta rokokons krav på fanering av dubbelvälvda kroppar. Mycket tack vare rekommendationer av C.J. Cronstedt blev Dahlström efter hemkomsten till Sverige utnämnd till kunglig ebenist den 19 november 1756. Han finns representerad på Nationalmuseum med en byrå som han tillverkade tillsammans med Lorentz Nordin. Dahlström överlämnade 1769 sina privilegier till Niclas Palmgren och ägnade sig därefter åt restaurangverksamhet.
marie suzanne giroust roslin
Marie-Suzanne Giroust, född 9 mars 1734 i Paris, Frankrike, död 31 augusti 1772 i Paris, var en fransk konstnär, i huvudsak verksam inom pastellmåleri. Hon var gift med den svenske porträttmålaren Alexander Roslin från 1759 till sin död. Dotter till Barthelemy Giroust och Marie Suzanne Leroy. När Giroust var sju år gammal, dog hennes far som var juvelerare. Fyra år senare dog även hennes mor, och hon flyttade in hos släktingar. Arvet efter fadern gav henne möjlighet att uppta målarstudier. Hon inledde sina studier hos Maurice Quentin de La Tour, men det var hos Joseph-Marie Vien hon kom att finna sig tillrätta. I Viens atelj?? träffade hon 1752 Alexander Roslin och blev förälskad. Girousts förmyndare kunde dock inte acceptera den svenske målaren som blivande make, då han var fattig och protestant.[1] Paret kämpade för sin kärlek, och Giroust vägrade att träffa de friare som hennes förmyndare föreslog för henne.[1] Efter medling av bland andra Roslins vän och beskyddare, Comte de Caylus, kunde Roslin och Giroust gifta sig, den 5 januari 1759. Paret Roslin fick mellan 1760 och 1772 sex barn, tre döttrar och tre söner, varav två döttrar och två söner nådde vuxen ålder. Alexander Roslin erkände offentligen sin hustrus talang som konstnär, och han hävdade att hon var en skickligare pastellmålare än han själv. Giroust invaldes 1770 i den franska konstakademin, Acad??mie royale. 1771 utställde hon sitt porträtt av abb?? Lemonnier, som fick mycket beröm. Hon måladet i pastell. Marie-Suzanne Giroust avled i bröstcancer i slutet av augusti 1772.